Amber och jag.

I Tisdags kände jag att jag var tvungen att få bort mitt hår. efter väldigt försiktig hantering de senaste dagarna gick det inte längre att ha kvar det. Det var hår överallt! Borsten blev full av hår efter bara tre drag, sedan ska vi ju inte prata om hur mycket jag tappade när jag duschade. Det märktes att håret dog, det var helt platt och livlöst.

Verkligen en konstig och jobbig känsla att tappa håret, det kan verka som en bagatell med tanke på behandlingen. Det tyckte jag först. Men dessa dagar har varit jobbiga.

Jag tycker faktiskt att håret var en del av min identitet.

 

Vi åkte till hårsalongen vivi på sahlgrenska, där jag fick prova ut en peruk, som heter Amber.

Det var riktigt jobbigt när hon rakade av mitt hår. Så nu sitter jag här utan hår och med peruken Amber. Jag försöker tänka att håret tillhörde mitt gamla liv och Msen.

 

Nu såhär i efterhand känns det bättre att det är borta (när jag är hemma och ingen ser mig.) än att jag går och tappar hår hela tiden.

 

På salongen sa hon att peruken kommer att töja sig och forma sig bättre efter mitt huvud när jag använt den mer.

Just nu är det ganska jobbigt att ha den, den spänner.

Men jag tycker det är jobbigare att gå ut utan peruk.

 

På fredag ska vi klippa Amber lite så hon passar mig bättre.