efter transplantationen

Måndag 22 maj, fick jag äntligen tillbaka mina stamceller. Proceduren var väldigt enkel. Inför att jag skulle få dem så fick jag höga doser kortison och tavegyl för att förebygga så jag inte skulle få en allergisk reaktion mot frysmedlet.
Allt som allt hade jag tre påsar med stamceller, vilket tydligen var väldigt mycket. När första påsen var upptinad hade hon tio minuter på sig att spruta in allt innehåll genom min cvk. Det tog en halvtimme och känndes inget konstigt. de första minutrarna när jag fick tillbaka stamcellerna fick jag en väldigt stark smak av konserveringsmedel i munnen, det var tydligen väldigt vanligt. Påminnde väldigt mycket om Majs.
 
Från och med i måndags så har mina värden gått ner väldigt mycket. Sedan skall det ta ca 10 dagar för dem att vända.
Under dessa dagar har jag mått så fruktansvärt dåligt, jag trodde inte att det var möjligt att må såhär dåligt.
Det är fruktansvärt vad cellgifter och dessa antikropparna gör mot kroppen.
Mina slemhinnor är så förstörda att jag måste få smärtlindring, jag mår illa, jag kräks. Vissa dagar tar det musten ur mig att ens stå upp.
 
Desutom har jag dragit på mig dubbelsidig lunginflamation, vätska i hjärtat och buken.
 
Jag ska göra mer undersökningar, förhoppningsvis imorgon så får vi se.
 
Men som tur är så finns det så mycket lindrande och bra medicin idag, jag har ett smärtplåster som jag får nytt var tredje dag, jag får näringsdropp varje dag. Sedan så får jag antibiotika och massa annan förebyggande medicin som jag slutat hålla koll på.
 
Ikväll mår jag efter omständigheterna ganska ok, visst Jag vill bara ta min väska och smyga hem ibland. Men jag vet att det kommer bli bra, Det kommer vara värt lidandet när jag kan springa runt där hemma med Hugo igen.